söndag 7 juni 2009

Doris födelse- The birth of Doris

Doris- vårt hem och urmoder föds ur solen för miljarder år sedan. Bilden inspirerad av Harry Martinsons rymdsaga Aniara- en revy om människan i tid och rum.
Utrag ur Aniara:
Den varma Doris och den goda Doris,
den fjärran Doris nu en ädel stjärna
att längta till. Nu är hon stjärnors stjärna.
O, kunde jag blott veta var hon glimmar
på sjätte året nu så helt förblandad
bland rymdens solar att jag aldrig finner
den stjärnan mer. Den ädla Dorisstjärnan.

lördag 7 februari 2009

Sinnesrobönen

Gud giv mig Sinnesro
att acceptera det jag
inte kan förändra...
Mod att förändra det jag
kan... och Förstånd
att inse skillnaden.

AA Anonyma Alkoholister

lördag 24 januari 2009

Köttets lust och själens obotliga ensamhet
Citat av Hjalmar Söderberg

lördag 17 januari 2009

Slottet

Herr greve West- Wests slott
"Med blicken mot slottet gick K vidare, intet annat upptog honom. Men när han kom närmare blev slottet en besvikelse, det var ju i själva verket en liten ynklig stad för sig av små hopgyttrade bystugor..."

Så läser jag återigen Slottet av Franz Kafka. Det är få böcker som tilltalar mig så mycket. När jag läser den sjunker jag in i ett behagligt nästan hypnotiskt tillstånd mellan vakenhet och sömn. Berättelsen om Josef K som kommer som främling till byn vid slottsbergets fot, i det greveskap där han blivit anställd som lantmätare. Den feodala miljön med en järnridå mellan överhet och underklass, relationerna med människorna i omgivningen såsom kvinnan- Frieda och de två mehjälparna, känns bekanta från mitt eget liv. I yttre mening har jag inte mycket gemensamt med Franz Kafka som person- ändå ligger hans berättelser om utanförskap och att på ett avgörande sätt kunna påverka sin situation- mig så så nära om hjärtat. Mina tankar kretsar ofta kring hans böcker-Slottet, Processen och den oavsutade Amerika- tillsammans även kallade Ensamhetens Trilogi.

fredag 9 januari 2009

Om kärlek

Jag vet att jag kan vara hård. Jag kan vara hård som flinta. Jag kan vara hård som Fagerstastål!

Men går jag över ängarna-

Men går jag över ängarna, där himmelen är vid,
då sägen mej- ty händerna är tomma,
då sägen mej, I sköderskor i skördeandens tid:
vem ger mej sitt hjärta som en blomma?

Vem ger mej sitt hjärta som en glädje och en tröst,
som en doft som ville leka mig om kinden,
att jag på mina stigar mot förgängelse och höst
inte räds den yttersra grinden.

Nils Johan Einar Ferlin

torsdag 1 januari 2009

Den konstiga mojängen vid Storan

Den byggdes som tidsdokument inför millenieskiftet
År 1999 ville Kung Carl Gustav att ett tidsdokument skulle uppföras i Göteborg inför millenieskiftet. Någon konstnär anlitades inte i vanlig ordnig utan en arbetsgrupp på Chalmers Tekniska Högskola tillsattes.
Jag råkade närvara vid invigningen av detta dokument en kylslagen vinterdag mot slutet av 1999. På podiet stod Kungen, kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson och andra höga potentater omgivna av en inte allt för stor folksamling. Jag hörde anföranden om den tekniska utvecklingen där för mig nya och okända ord som the virtual world användes. Att se Göran Johanssons konterfej på en jättelik bildskärm samtidigt som han av kött och blod stod och talade strax bredvid var en minnesvärd upplevelse.
Nu har tidsdokumentet,
med dess mest iögonfallande delar konen,kuben och bågen som sträcker sig mot himlen stått där i tio år. de rörliga delarna har tagits bort av penningbrist. Av dessa tre är bågen för mig det mest fantasieggande. Den väcker tankar hos mig om det krökra rummat och om det okända som omger oss varav det kända endast är en liten del.
Jag tänker på Harry Martinsons beskrivning av "Miman" i sitt rymdepos Aniara som en blandnig av superdator och Gudinna. Harry Martinson tänkte sig miman som ett timglas, men min minnesbild av den från en operaföreställning som jag såg i min barndom liknar bågen. Jag avslutar med ett stycke ur Aniara som jag kom att tänka på "Genom Gud och död och gåta vårt rymndskepp Aniara går utan mål och spår".