Nosar min hund i din aftonlund Libidella. Sover min katt i sin lömska blund spinnande Libidell.
Viskar mitt öra sitt eget sus Libidella. Ligger mitt hus i en annans hus lyssnande Libidell.
Lib i della räck mig ditt Istmuskrus. Låt nu Stella tända sitt alfaljus. I Alfa Centauris gåta vi kunde tillsammans gråta. O nuda då träd nudis på i månlutas skog för två.
"Mitt första möte med min Doris lyser med ljus som kan försköna själva ljuset. Men låt mig enkelt säga att mitt första och lika enkla möte med min Doris nu är en bild som var och en kan se framför sig varje dag i alla hallar som slussar flyktingar till startområdet för nödutfärderna till tundreklotet i dessa år då jorden nått därhän att hon för strålförgiftnings skull beredes en tid av vila, ro och karantän.
Hon skriver korten, fem små naglar glänsa som matta lampor genom salens skymning. Hon säger; skriv ert namn på raden här där ljuset från min blondhet lyser ner. Den varma Doris och den goda Doris, den fjärran Doris nu en ädel stjärna att längta till. Nu är hon stjärnors stjärna. O, kunde jag blott veta var hon glimmar på sjätte året nu så helt förblandad bland rymdens solar att jag aldrig finner den stjärnan mer. Den ädla Dorisstjärnan.
Att blogga är för mig som att skriva något på ett papper- stoppa ner det i en flaska-korka igen och kasta den i havet. Meddelandet kanske når någon det berör vid en annan strand.
