Hip, Hip, Hurra!

En ungdomsförälskelse
Ett par gånger i min ungdom har jag varit så himlastormande förälskad att jag gått genom städer och byar, oftast på natten för att nå min älskades fönster. Att stå en stund- lätt i skymundan utanför hennes fönster var i det här fallet inte frågan om något perverst "nyckelhålstittande". Det var den berusande känslan av att lätt undanskymd befinna sig i näreheten av något upphöjt och heligt.
I det här fallet var det en flicka som jag känt som barn men inte sett på många år och vars utveckling jag bara följt sporadiskt. En dag fick jag reda på av min mor som kände flickans föräldrar att G bodde i min stad och ville ha min adress. Därmed var stadiet av juvliga bilder och tankar skapade av mitt undermedvetna igång - när var det bästa tillfället att ta kontakt.
Under några månader gick jag som i ett lyckorus. Jag gick till Göteborgs konstmuséum och där- i en tavla från ett annat århundrade av Skagenmålaren P.S. Kröyer satt ju min älskade.
Hon sitter med frånvänd blick vilket ger fantasien fritt spelrum. Jag har senare sett vem som i verkligheten var avmålad och hon liknar inte G. Men just det sätt varpå kvinnan i bilden betraktar festdeltagarna omkring sig- det lätt framåtlutade, deltagande kroppsspråket, det var G. Och så var kinden densamma.
Tyvärr,visade det sig, hade G helt andra planer för sitt liv- än det jag önskade. Det händer ju ganska ofta att kärleken är obesvarad. Då inträffar, enligt CG Jung, det allvarliga tillstånd då mannen upplever sig ha lämnat en bit av sig själv- sin inre kvinnliga sida, anima, utanför sig själv.Då spegeln eller bollplanket inte motsvarade förväntningarna utan visade sig vara en människa av kött och blod med egna drömmar, planer och förhoppnningar.