Nu har jag läst ut Mig tillhör ingen av Åsa Linderborg. Boken om hennes pappa Härdmästare Leif Andesson på Gränges Metallverken i Västerås. En mycket vesäntlig bok.
Roligt att jag själv bott i Västerås i två år så att jag känner igen namnen på stadsdelarna.
Den episod jag fäster mig mest vid så här direkt efteråt är att han inte var med när Åsa doktorerade i Uppsala, utan satt ensam hemma i Viksäng.En utsliten och arbetslös metallarbetare.Orsaken var blandade känslor om att han skulle ha känt sig bortkommen och försagd inför alla professorer och nog inte själv ville komma.
Jag tycker att han borde ha behandlats som en kung på festen. Han som slitit ut sin kropp för den välfärd på vilket allt vad utbildning och universitetsväsende vilar.
Roligt att jag själv bott i Västerås i två år så att jag känner igen namnen på stadsdelarna.
Den episod jag fäster mig mest vid så här direkt efteråt är att han inte var med när Åsa doktorerade i Uppsala, utan satt ensam hemma i Viksäng.En utsliten och arbetslös metallarbetare.Orsaken var blandade känslor om att han skulle ha känt sig bortkommen och försagd inför alla professorer och nog inte själv ville komma.
Jag tycker att han borde ha behandlats som en kung på festen. Han som slitit ut sin kropp för den välfärd på vilket allt vad utbildning och universitetsväsende vilar.
Så var det det här med alkoholen, det var inte den, som jag först trodde, som fick Åsas mamma att lämna sin man. Då hade hon nog inte Åsa kunnat bo kvar hos honom. Det här fallet var mer komplicerat än så.
Och till sist är bilden på bokens framsida, som man får en utförlig förklaring till i boken, alldeles-alldeles underbar.
1 kommentar:
läst din blogg och tycker om den.
Skicka en kommentar