Kubrik´s 2001: A space odyssey

Framtiden så som vi tänkte oss den på 1960- talet. Nu har framtiden hunnit ikapp och år 2001 har passerat.

En astronaut, den enda överlevande, lämnar moderskeppet i en mindre farkost. Hans uppdrag är att utforska ett främmande föremål i närheten av planeten Jupiter. En bild av den totala ensamheten.

Musik ur filmen:
J.Strauss An der schönen blauen Donau.
Gy.Ligeti Requiem

Feghet- en stor synd?

Jag känner de sju dödssynderna.
Men hur är det med fegheten?
Det stora exemplet är Det Tredje riket.
De som bevittnade kristallnatten.
De som såg hur vanliga hederiga medborgare på sina knän tvingades skrubba gatstenarna.
De som såg deporteringen av oskyldiga människor tillhörande utsatta grupper.
Vi som inte såg och hörde något.
Jag som lät detta ske utan att reagera.

Raoul Wallenberg föddes på Lidingö.

En märklig dröm

I natt hade jag en märklig dröm. Jag skulle åka ut och segla med två bekanta. En kille från tonårstiden, stor, kraftig med svartlockigt hår och en kvinna från nutid, blond, bestämd, motsatsen till en vek person.Jag lämnade dem på båten, en ganska stor tvåmastad träbåt för att hämta utrusning.
Jag gick in i något som liknade ett konditori och sa till kvinnan vid disken att jag skulle hämta två segel m.m. och tillade något om en rekvisition från Göteborgs Spårvägar. Hon såg tveksam ut och sade att reglerna hade förändrats en smula.
Jag satte mig ner och funderade på om jag skulle åka med på segelturen. Jag kom i samspråk med en gladlynt kvinna som berättade en historia om någon som hade fått ett fiskben i halsen. Jag sa att jag hade just ett sådant fiskben och visade upp ett helt cirkelformigt genomskinligt ben som låg på min tallrik.
Mina vänner från båten kom in. Jag anade att de var irriterade för att jag hade dröjt. De tog mat, stora biffar ifrån en buffé. Jag kände mig inte hungrig så jag tog bara kaffe och en marsipanbakelse. Jag tänkte att det hade varit bättre att äta ordentligt med dom så att det skulle stämma med nästa måltid.
Plötsligt förändrades miljön och vi agerade i någon slags fri teatergrupp. Min svartloockige vän visade sig vara mycket initiativrik här. Jag anförtrodde kvinnan att han hade varit ledare för vårat tonårsgäng. Mot slutet av pjäsen stod min svartlockige vän naken på alla fyra en lång stund inför en andlös publik. Jag låg på en gymnastiksalsmadrass strax bredvid och hade med min ena hand kroppskontakt med honom. Det kändes som det var för att ge honom någon form av stöd. Kvinnan satt på golvet bakom. Hon såg lite förvirrad, bortkommen men ändå engagerad ut. Hon drog upp kjolen över knäna. Sen var drömmen slut.

Min bror

I varje människa finns Gud

I Domkyrkan

"En lång stund gick de vidare utan att säga något. K. höll sig nära intill prästen, utan att veta var de befann sig i mörkret. Lampan i hans hand hade för länge sedan slocknat. En gång blänkte en helgonbild av silver till rakt framför honom med glansen av själva silvret, men uppslukades strax av mörkret igen. För att inte vara helt beroende av prästen frågade K.:
- Är vi inte strax intill huvudingången?
- Nej, svarade prästen, vi är långt från den. Vill du redan gå?...
- Ja, ja, sade K. Försök då att fatta det.
-Försök då först att fatta vem jag är, sade prästen.
- Du är fängelseprästen, sade K och gick bort mot honom; det var inte så nödvändigt att genast återvända till banken, som han hade föreställt sig, han kunde gärna stanna en stund till.
- Jag hör alltså till domstolen, sade prästen. Varför skulle jag vilja dig något? Domstolen vill inte dig något. Den tar emot dig, när du kommer, och låter dig gå, när du vill gå."
Franz Kafka - Processen- kap.9- slutet.)

En vän till mig beskriver den enkla människan utan makt.

Troll

Målningar av John Bauer

Keith Moon, the idol of my youth.

The explosive drummer of My generation and The Who.
"We where assholes. And we became sucessfull. And that´s because the audience where assholes to". (Pete Townsend).