Windows

Christmas Oratiorio

Juloratoriet av Johan Sebastian Bach

På väg

Så håller den på att slå ut.
Några ungdomar som spelar handboll ska åka till Spanien och säljer en Amaryllis.
Plötsligt blir jag engagerad. -Detta är ju ett underverk. Ett litet underverk i mitt köksfönster.

Kropp och själ, ont och gott

En ung man som utbildade sig till analytiker hade en dröm: En biskop i en grönfärgad skrud som i själva verket är tillverkad av vinblad säger: "Präster borde lyssna på vad Gud säger. Men Gud är en hund. Är det min hunds namn som han uttalade?" Denna dröm beskrivs i boken *Människan och djuren.

Har de stora världsreligionerna någon förklaring till sådana drömmar? Är vi jordbundna efter att ha levat på den här planeten i tusentals år och har svårt att föreställa oss ett paradis enbart bestående av vita änglar?

Vi har så mycket i bagaget i vårt undermedvetna sen tidigare, det som Carl Jung kallar för arketyper.Exempelvis kan den fornordiske guden Oden, Votan på tyska, eller hans häst Sleipner uppträda i våra drömmar.

Det vi vet om dessa arketyper är att de innehåller en väldig energi, och om vi förnekar och trycker ner dom i det undermedvetna blir dom våra fiender. Om vi däremot tar dom till oss och försöker bli vän med dom och förstå deras budskap förvandlas deras energi, den blir positiv och föhoppningsvis en god kraft. Hmm...

Ärligt talat kan jag inte påminna mig att några arketyper har upptträtt i mina drömmar. Jo, en gång drömde jag om en man med fågelhuvud, han var ledare, borgmästare av något slag. Det kanske var en arketyp.

Det är i alla fall en spännande bok tycker jag.

Ikoner och min farfar.

Ikon, blicken inåtvänd, beskådande en inre syn. Jesusbarnet med en vuxen människas propotioner i famnen på Heliga Guds Moder. Johannes Döparens huvud på ett fat.

Min farfar som var ryss och ukrainare kom från staden Ismail. Staden ligger i Moldau-deltat nära Svarta Havet och gränsen till Rumänien.

År 1907, under det rysk-japanska kriget, var han inkallad i ryska armen som fältskär.Det var en lång och mycket besvärlig väg att ta sig med båt från St. Petersburg till Japan. Tsaren förlorade ju också kriget.

På vägen till Japan ankrade man utanför Köpenhamn där min farfar träffade min farmor som var danska. De gifte sig och fich två barn tillsammans, Lydia 1909 och Wladimir 1911. De upplevde några år tillsamman. Min farmor reste med sina två små barn på en strapatsrik resa till Ukraina. Hon har berättat för min far att det stormade så kraftigt på havet att hon önskade att båten skulle sjunka. De återvände emellertid till Köpenhamn när min far var tre år, medan min farfar vad jag förstår stannade kvar i Ryssland.

Under den oroliga tid som följde i Ryssland, det ryska inbördeskriget och senare revolutionen, försvann min farfar för gott och efter några år antogs han vara död. Min pappa hade alltså inga egna minnen av sin far, utom möjligtvis att han hade suttit i knät på honom som mycket liten. Bilden av min farfar bygger alltså på vad min farmor berättade om honom. Min far hyste dock under hela sin levnad en kärlek till- det stora heliga Ryssland och den tid som försvann.

Det visade sig långt senare att min farfar överlevt de omvälvande åren kring revolutionen, men det är en annan historia.

Göteborg, december

Don´t let my camera fool you. It was not so dark when i took the picture. Maybe it´s because i had the sun in front of me. There are many streets and bridges filled with bright light around Christmas, partcularly in blue. I really love this city.

You can always be number one

Happy Christmas and a Happy new year