Aniara

Poesi som har följt mig genom livet

Berättelsen om Aniara av Harry Martinson; Rymdeskeppet med människor på flykt undan krig och miljöförstöring, som råkar ur kurs och går förlorad i rymdens oändlighet. Boken skrevs under deceniet efter andra världskriget, mitt under det kalla kriget och med atombomberna över Hiroschima och Nagasaki i färskt minne. Född som jag är på 50- talet upplevde jag denna berättelse med alla mina sinnen. Först i operan Aniara med musik av Karl- Birger Blomdahl. Jag har därefter ofta läst den. Jag kommer alltid att bära historien om Aniara, de människor som är med på resan och deras olycköde, med mig genom livet.

Chefsastronomens föredrag om glas (utdrag)

Vårt rymdskepp Aniara färdas fram
i någonting som ingen hjärnskål har
och heller ingen hjärnsubstans behöver.
Hon färdas fram i någonting som är
men ej behöver vandra tankens väg:
en ande som är mer än tankens värld.
Ja, genom Gud och Död och Gåta går
vårt rymdskepp Aniara utan mål och spår.
O, kunde vi nå åter till vår bas,
nu när vi upptäckt vad vårt rymdskepp är:
en liten blåsa i guds andes glas.

Kritik har framförts mot eposet Aniara som allt för tungsint. Jag läste en recencent som skrev om en annan rymdberättelse; 2001- Ett rymdäventyr att den börjar där Aniara slutar. Det kan äga sin riktighet. Samtidigt finns i Aniara en ödmjukhet inför de stora problem som mänsklighetens framfart har orsakat.

Skogens Katedral

På vägen från badet vid Kolarbysjön, stax utanför Fagersta, hittade jag och min bror, när vi passerat ett kalhygge, denna murkna stubbe som påminner om en kadedral. Ett hem för horder av myror och deras larver.

Grattis!

Grattis til min brorson som skrivit boken Främlinskap- Etik och form i Willy Kyrklunds tidiga prosa

Manligt och Kvinnligt (i drömmar)

Jag sitter och bläddrar i bloggar utan någon större entusiasm. Så ser jag en bild eller teckning på en kvinna som liknar mest en fimstjärna, något åt Marilyn Monroe. Bloggen är skriven av någon som kallar sig Tutta Rolf.
Jag går in i bloggen och konstaterar att hon uppgivit många böcker som intressen. Jag fortsätter. Hon skriver om sina drömmar. Hus och trädgårdar beskrivs mycket detaljerat. En handlar om hur hon besöker ett operahus i Lyon, uppvaktande en äldre grevinna. Genom texten klingar en röst av en ung, snabbtänkt och intelligent kvinna. Det är som att läsa en novell, med en lätt sinnlig anstrykning, skrivet under pseudonym. Så ändrar hon alla drömmar till en mycket ordrik engelska. Nu är jag såld.
Säkert beror det på att jag sjäv är mycket uppmärksam på mina egna drömmar. Det är ju en resa inom mig själv. Här inbjuds jag, föhoppningsvis, till denna resa av en kvinna.

Mig tillhör ingen

Nu har jag läst ut Mig tillhör ingen av Åsa Linderborg. Boken om hennes pappa Härdmästare Leif Andesson på Gränges Metallverken i Västerås. En mycket vesäntlig bok.
Roligt att jag själv bott i Västerås i två år så att jag känner igen namnen på stadsdelarna.
Den episod jag fäster mig mest vid så här direkt efteråt är att han inte var med när Åsa doktorerade i Uppsala, utan satt ensam hemma i Viksäng.En utsliten och arbetslös metallarbetare.Orsaken var blandade känslor om att han skulle ha känt sig bortkommen och försagd inför alla professorer och nog inte själv ville komma.
Jag tycker att han borde ha behandlats som en kung på festen. Han som slitit ut sin kropp för den välfärd på vilket allt vad utbildning och universitetsväsende vilar.

Så var det det här med alkoholen, det var inte den, som jag först trodde, som fick Åsas mamma att lämna sin man. Då hade hon nog inte Åsa kunnat bo kvar hos honom. Det här fallet var mer komplicerat än så.

Och till sist är bilden på bokens framsida, som man får en utförlig förklaring till i boken, alldeles-alldeles underbar.

4th of July. Bruce was here

Yesterday, the 4:th of july Bruce Springsteen, The Boss was here in Göteborg.
The album above is my favourite, in fact the only record I have with Bruce Springsteen.
Songs like Factory really turns me on. There will be another consert tonight.