Den konstiga mojängen vid Storan

Den byggdes som tidsdokument inför millenieskiftet
År 1999 ville Kung Carl Gustav att ett tidsdokument skulle uppföras i Göteborg inför millenieskiftet. Någon konstnär anlitades inte i vanlig ordnig utan en arbetsgrupp på Chalmers Tekniska Högskola tillsattes.
Jag råkade närvara vid invigningen av detta dokument en kylslagen vinterdag mot slutet av 1999. På podiet stod Kungen, kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson och andra höga potentater omgivna av en inte allt för stor folksamling. Jag hörde anföranden om den tekniska utvecklingen där för mig nya och okända ord som the virtual world användes. Att se Göran Johanssons konterfej på en jättelik bildskärm samtidigt som han av kött och blod stod och talade strax bredvid var en minnesvärd upplevelse.
Nu har tidsdokumentet,
med dess mest iögonfallande delar konen,kuben och bågen som sträcker sig mot himlen stått där i tio år. de rörliga delarna har tagits bort av penningbrist. Av dessa tre är bågen för mig det mest fantasieggande. Den väcker tankar hos mig om det krökra rummat och om det okända som omger oss varav det kända endast är en liten del.
Jag tänker på Harry Martinsons beskrivning av "Miman" i sitt rymdepos Aniara som en blandnig av superdator och Gudinna. Harry Martinson tänkte sig miman som ett timglas, men min minnesbild av den från en operaföreställning som jag såg i min barndom liknar bågen. Jag avslutar med ett stycke ur Aniara som jag kom att tänka på "Genom Gud och död och gåta vårt rymndskepp Aniara går utan mål och spår".