Men går jag över ängarna-
Men går jag över ängarna, där himmelen är vid,
då sägen mej- ty händerna är tomma,
då sägen mej, I sköderskor i skördeandens tid:
vem ger mej sitt hjärta som en blomma?
Vem ger mej sitt hjärta som en glädje och en tröst,
som en doft som ville leka mig om kinden,
att jag på mina stigar mot förgängelse och höst
inte räds den yttersra grinden.
Nils Johan Einar Ferlin
2 kommentarer:
Vacker dikt och vacker bild. Men du hård som flinta? Det har jag inte märkt? Att lära sig säga ifrån när det behövs kan nog däremot vara bra.
Känner igen mig själv.*S*
Skicka en kommentar